Hem 2023 | Program | Föreläsare | Abstracts | Planskiss | Allmän info
Föreläsningar
Jämlik diabetesvård ur NDR perspektiv och nytt om Diabetesenkäten
Föreläsare: Ebba Linder, Katarina Eeg-Olofsson
Diabetesvårdens resultat
NDR presenterar resultat helt öppet via utdataverktyget Knappen och alla kan enkelt följa upp resultat över tid och jämföra med andra regioner och vårdenheter. Årsrapporten blir en sammanfattning och ger en möjlighet att år från år se och utvärdera utvecklingen i diabetesvården. Vi sätter fokus på att följa upp året 2022 som ett avstamp för ytterligare möjligheter till förbättringar i diabetesvården.
Diabetesenkäten
Diabetesenkäten är en digital enkät för vuxna med diabetes som används som underlag vid besöket i diabetesvården. Enkäten handlar om hur personen mår och har det med sin diabetes samt upplever stödet från vården. Resultaten dokumenteras i journalen och kan överföras till NDR.
För att använda Diabetesenkäten behövs säkra lösningar för hantering av inbjudningar, inkomna svar samt överföring av enkätsvaren till NDR. Pilotenheter använder idag NDR:s enkätverktyg. Det är vården som ska vara primära mottagare av uppgifterna som kommer från patienternas svar på Diabetesenkäten. Kvalitetsregister är sekundära mottagare även för de här uppgifterna som kommer från enkätsvar. I nuläget uppfylls inte detta till fullo med NDRs enkätverktyg och därför kan inte fler vårdenheter ansluta sig att använda enkäten. Alternativ diskuteras för att möjliggöra för fler att använda Diabetesenkäten.
Forskning kring inledande erfarenheter av Diabetesenkäten, visar att både vårdpersonal och patienter ser potentiella vinster med att använda enkäten. Samtidigt som implementeringen kräver nya förhållningssätt, så kan Diabetesenkäten vidga perspektiven.
Förbättringsarbete Diabetes Helsingborgs barnklinik.
Anna Karlsson och Alexandra Larsson
Det finns ett samband mellan höga HbA1c värden och risken för framtida mikro- och makrovaskulära komplikationer. Under tonårstiden sker ofta en ökning av HbA1c och nästan var sjätte ungdom med diabetes i Sverige har ett HbA1c över 64 mmol/mol. Barnläkarföreningen för endokrinologi och diabetes menar att utökade behandlingsinsatser bör initieras vid HbA1c på 64 mmol/mol. Ett förbättringsarbete påbörjades därför i april 2022 utifrån PGSA-hjulet med syfte att identifiera de med HbA1c på 64 mmol/mol eller högre på Helsingborgs barnklinik och utarbeta individuella stödinsatser. En sökning i Swediabkids visade att 36 av 257 patienter (14%) vid Helsingborgs barnklinik hade ett HbA1c på 64 mmol/mol eller högre. Medelvärde var 70,3 mmol/mol och medianvärdet var 69 mmol/mol. Patienterna var i åldern 7–19 år, med en medelålder på 15 år. Målet med förbättringsarbetet var att högst 7% av patienterna ska ha ett HbA1c på 64 mmol/mol eller högre. Planerade åtgärder vid ett uppmätt HbA1c över 64 mmol/mol eller ett stigande HbA1c på mer än 5 mmol/mol, innefattade bland annat kontakt en gång i månaden med någon ur teamet. Resultatet följdes upp via statistik från Swediabkids vid team-möten en gång i månaden och utvärderades slutgiltigt i januari 2023 med positivt resultat.
Äldre personer med typ 1- och typ 2 diabetes i hemsjukvården.
Marianne Pegelow
I hemsjukvården möter vi ofta äldre personer med diabetes som är i behov av assisterad egenvård. Tidigare har det framför allt handlat om typ 2-diabetes, men nu blir det också allt vanligare med personer med typ 1 diabetes.
Patienterna är ofta sköra med samsjuklighet och olika geriatriska syndrom, inte minst kognitiv svikt. Vården är komplex med många olika aktörer inblandade, ofta från både kommunen och regionen.
Problem som ofta lyfts i möten med personalen är: kunskapsbrist, otydliga rutiner/ordinationer och bristande kommunikation och samordning mellan olika aktörer.
För att möta detta behövs
- I hemsjukvården och på äldreboenden finns sällan någon utbildad diabetessjuksköterska. Utbildning behövs även till personalen i hemtjänst.
- Tydliga rutiner och ordinationer.
- Kommunikation- hur skapar vi bra kommunikationsvägar mellan kommunen, primärvården endokrin.
I den här workshopen diskuterar vi hur vi kan öka tryggheten för patient och närstående, men även för personalen i hemsjukvården genom förbättrade kunskaper, dokumentation och kommunikation.
Moderna glukossänkande läkemedel: effekter, användning och plats i behandlingsriktlinjer
Föreläsare: Björn Eliasson
Den senaste 15-årsperioden har sett en snabb utvecklingen av behandlingen med glukossänkande läkemedel vid typ 2-diabetes. Omfattande prövningsprogram har visat på de kliniska effekterna i olika patientgrupper av såväl äldre glukossänkande läkemedel samt tiazolidinedioner och DPP4-hämmare, som SGLT2-hämmare och GLP1-receptoragonister. Detta gäller inte minst biverkningar och långsiktig säkerhet.
Utvecklingen av de nya läkemedelstyperna har inneburit detaljerad kunskap om mekanismerna bakom deras effekter, men också ökat förståelsen för de patofysiologiska skeenden som ses vid utvecklingen av typ 2-diabetes.
I denna översikt summeras dessa mekanismer, kliniska effekter inklusive säkerhetsaspekter, och underlaget för den höga prioritet som inte minst SGLT2-hämmare och GLP1-receptoragonister har i moderna behandlingsriktlinjer vid typ 2-diabetes, men även vid hjärtsvikt eller kronisk njursjukdom.
Jämlik eller ojämlik tillgång till tekniska hjälpmedel till barn och vuxna. Vad kan vi vinna med tekniska hjälpmedel?
Anna Lindholm Olinder, Agneta Lindberg
Abstrakt
Tekniska hjälpmedel kan kanske underlätta egenvården vid diabetes, förbättra livskvaliteten och glukoskontrollen. Finns det evidens för dessa förbättringar?
Är tillgången på tekniska hjälpmedel jämlik i Sverige?
Vad finns det för hinder för att använda dessa hjälpmedel?
Under vårt föredrag hoppas vi kunna ge svar på dessa frågor!
Psykologiska aspekter av diabetesvård och egenvård
Therese Anderbro
Diabetes i allmänhet, och typ 1 diabetes i synnerhet, ställer mycket höga krav på individen att självständigt klara av en komplex och utmanande behandling över lång tid. Risken att utveckla psykisk ohälsa är väsentligt större vid diabetes jämfört med övriga populationen. En stor andel drabbas även av diabetesrelaterad stress som bland annat kan påverka livskvalitén negativt. Psykosociala faktorer så som psykisk ohälsa och bristande stöd har på senare år lyfts fram som centrala hinder för god egenvård och sjukdomskontroll och internationella riktlinjer för bedömning och behandling finns framtagna. En utmaning för diabetesvården är hur dessa riktlinjer ska kunna omsättas till praktik. I föreläsningen kommer psykologiska aspekter och hinder för egenvård att belysas; vad vet vi om omfattningen av psykisk ohälsa, vilka är det som drabbas och vad finns det för behandling är frågor som kommer tas upp. Vidare kommer förslag på förhållningssätt och metoder för att främja ökat stöd till personer med diabetes att ges.
Abstract nefropati
Jenny Stenberg
Njurkomplikationer är vanliga vid diabetes, men symtomen är ofta diffusa. Vid tidig upptäckt och behandling kan sjukdomens effekter på hälsan bromsas och risken för följdsjukdomar reduceras. Sjukdomen kan upptäckas tidigt om koncentrationen av kreatinin i blod och kvoten av albumin/kreatinin i urin mäts. Hos personer med diabetes bör dessa kontroller göras årligen. Målet med behandlingen är att bromsa försämring av njurfunktion; förebygga och minska riskerna för kardiovaskulär sjukdom; behandla metabola komplikationer och förhindra malnutrition; samt att vid behov förbereda patienten för njurersättande behandling. En stor del av behandlingen vid kronisk njursjukdom utgörs av egenvård och en hörnsten i behandlingen är livsstilsförändringar: viktnedgång, ökad fysisk aktivitet, minskat saltintag och rökstopp. En välreglerad blodglukosnivå är önskvärd men får vägas mot risken för hypoglykemi. En person med kronisk njursjukdom bör få kostråd av dietist med njurmedicinsk specialistkompetens, inte minst om det blir aktuellt med proteinreducerad kost för att bromsa minskningen i njurfunktion och lindra uremiska symtom. Vården behöver utformas med ett personcentrerat förhållningssätt som strävar efter att tillvarata patientens egna resurser, och vårdens olika professioner behöver vara uppmärksamma på såväl fysiska, psykiska, sociala som existentiella behov. Blodtrycket behöver följas noga. Högt blodtryck behandlas med läkemedel, men det är viktigt att en person med diabetes har kunskap om att vanliga läkemedel, till exempel ACEoch SGLT2-hämmare som har en njurskyddande effekt, kan orsaka njurskada vid dehydrering. Det kan underlätta om patienterna förses med en ”sjuklista för läkemedel” så att de vet vilka läkemedel de ska göra uppehåll med vid feber, magsjuka eller annan risk för dehydrering.
Avancerad specialistsjuksköterska
Karolina Härle
Mitt föredrag kommer att handla om rollen avancerad specialistsjuksköterska som är en relativt ny roll i Sverige men mer känd utomlands som Nurse Practitioner.
Rollen innebär en utökad autonomi hos sjuksköterskan som har en utökad klinisk kompetens för att självständigt kunna bedöma, diagnostisera och behandla vanliga akuta hälsobehov och hälsotillstånd samt ansvara för uppföljning och vård. Utbildningen ges på masternivå. Föredraget innehåller information om hur rollen ser ut idag nationellt och internationellt, hur utbildningen ser ut och hur den tillämpas kliniskt i kirurgisk vård.
Karolina Härle, avancerad specialistsjuksköterska i kirurgisk vård sedan 2014 på kirurgiska kliniken i Linköping.
Kost vid diabetes, från evidensbaserade rekommendationer till individanpassade råd.
Elisabeth Jelleryd
I SBU-rapporten ”Mat vid Diabetes” utvärderas positiva och negativa hälsoeffekter av mat och kostbehandling vid diabetes typ 1 och 2. Denna rapport ska ge vårdpersonal vägledning i vilka evidensbaserade kostråd vi kan ge våra patienter. Det går bl.a. att läsa att medelhavskost är bra, att äta fibrer och baljväxter kan minska risken att dö i förtid samt att olika typer av fett i kosten kan påverka hälsan. Det står även att råd ska individanpassas. Så vad betyder det här i praktiken? Vilka kostråd bör jag ge mina patienter och har de i dessa tider ekonomiska medel att äta evidensbaserat?
Evidens måste blandas med klinisk erfarenhet och hänsyn behöver tas till resurser; både patientens resurser men även sjukvårdens. Tydliga budskap om hälsosamma val som är genomförbara och uppföljningsbara är vad jag förespråkar. Jag kommer prata om lågt hängande frukt och om att ge patienterna möjlighet att ta bra beslut som gynnar deras hälsa på både kort och lång sikt.
Abstract Omvårdnad
Patienter med Diabetes upplevelser av att leva med diabetesnefropati
Lotten Nilsson Öst; Blessing Ngozi Oziegbe
Institut: Uppsala universitet
Kurs: Examensarbete i Vårdvetenskap 15 HP Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot diabetes 2023
Handledare: Anna Lindholm Olinder
Examinator: Janeth Leksell
Nyckelord: Diabetesnefropati, Patienters upplevelse, Innehållsanalys, diabetessjuksköterska, kvalitativ metod.
Bakgrund: Både nationellt och internationellt är diabetesnefropati den vanligast bakomliggande orsaken, och svarar för ca en fjärdedel av njursvikt som leder till dialysbehandling och njurtransplantation. Det kan drabba båda unga och vuxna personer med diabetes som grundsjukdom. Kronisk njursjukdom kan bero på både typ 1-diabetes och typ 2-diabetes.
Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetesnefropati utifrån Katie Erikssons omvårdnadsteori.
Metod: Kvalitativ design. Åtta patienter med diabetesnefropati och dialysbehov intervjuades i Västerås dialysmottagningen. Data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med en deduktiv ansats baserad på Katie Eriksons omvårdnadsteori.
Resultat: Resultatet visade att patienternas livssituation förändrades. Patienter upplevde både kroppsliga och psykiska symtom samt att även deras sociala relationer påverkades. De lärde sig att hantera sin situation genom att acceptera sin sjukdom. Att ha familj och anhöriga var av stor betydelse för emotionalt stöd för att kunna upplever välbefinnande.
Slutsats: pågående
Diabetes typ 1 och äldre- upplevelser av att leva med avancerad insulinpump
Anette Sandberg och Sophie Örjansdotter Orr
Projekt inom ramen för magisterexamen i vårdvetenskap 15 hp, Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot diabetes vt- 2023, Uppsala Universitet
Abstract
Bakgrund: Att leva med diabetes typ 1 som äldre kan öka komplexiteten med sjukdomen. Många har flera andra sjukdomar att ta hänsyn till och personer som har levt med sjukdomen i många år kan lättare drabbas av nedsatt medvetenhet (unawareness) vid hypoglykemier. Allvarliga hypoglykemier ökar risken hos äldre för kardiovaskulära och cerebrovaskulära händelser, progression av demens, fallrisk och akutinläggningar på sjukhus. Även höga glukosvärde kan leda till konsekvenser som trötthet, törst, avmagring och ökad urinproduktion. Därför är en fortsatt god glukoskontroll viktig även hos äldre personer med diabetes. Personer över 65 års ålder bör dock inte betraktas som en homogen grupp, då det kan finnas mycket stora skillnader både fysiskt, psykiskt och socialt. Skillnaderna mellan individer ökar med stigande ålder. De individuella skillnaderna gör att äldre med diabetes kan ha väldigt olika förutsättningar när de åldras.
Avancerade insulinpumpar är en relativt ny och kostsam behandling för personer med typ 1 diabetes. Flera kvantitativa studier har visat att insulinpumpsbehandling med integrerad CGM minskar svängande glukos, minskar risken för allvarliga hypoglykemier och förbättrar den metabola kontrollen även bland användare över 70 år. Däremot saknas det beskrivningar om upplevelsen av att leva med denna typ av avancerad teknik sett från ett äldreperspektiv. Det finns därmed en kunskapslucka, vilket kan innebära svårigheter att arbeta personcentrerat och individanpassat gällande utbildning, information och uppföljning hos äldre med avancerad insulinpump.
Syfte: Att beskriva äldre personer med typ 1 diabetes upplevelser av att leva med avancerad insulinpump.
Metod: Studien utförs med kvalitativ, induktiv ansats och med semistrukturerade intervjuer. Resultatet förankras teoretiskt med personcentrerad vård. Urvalet av deltagare har skett med strategiskt, ändamålsenligt urval. Deltagarna har inkluderats enligt följande kriterier: personer med diabetes typ 1, ålder 70 år och äldre som förstår svenska i skrift och tal, som är patienter på Endokrinmottagningen i Lund samt som använder avancerad insulinpump, även kallad hybrid-closed loop pump.
Tio deltagare identifierades via sökning i NDR och bjöds in att delta i studien via brev. Deltagarna fick skriftlig och muntlig information och informerat samtycke inhämtades. Samtliga tackade ja till deltagande och intervjuerna genomfördes med personligt möte eller per telefon. Till dags datum har alla intervjuerna genomförts och transkriberats. Just nu pågår en kvalitativ innehållsanalys av textmaterialet.
Resultat: Resultatet beräknas vara klart i slutet av maj 2023.
Projektets betydelse: Detta projekt kan bidra till att bättre förstå hur äldre personer med typ 1 diabetes upplever att leva med den nu mest avancerade tekniken inom diabetesområdet. Förhoppningen är att detta i sin tur kan bidra till kunskap om bättre anpassad information, utbildning och stöd till äldre personer som använder eller planerar att använda avancerad insulinpump. För vårdpersonal kan äldre ibland betraktas som en homogen grupp och detta projekt kan bidra till att visa att det finns individuella skillnader. Detta kan i sin tur hjälpa vårdpersonal att införliva personcentrerad vård i den dagliga kontakten med äldre personer med typ 1 diabetes.
Nyckelord: Insulinpump, elderly, diabetes type 1, experience
Posters
P1. Avancerade insulinpumpar till barn och tonåringar med diabetes
Anna Lindholm Olinder, Magnus Hiis
Sachsska barn- och ungdomssjukhuset, Södersjukhuset.
Bakgrund
Enligt internationella riktlinjer ska barn och ungdomar med diabetes erbjudas den mest avancerade behandling som är tillgänglig och lämplig för dem (1). När en ny avancerad insulinpump blev tillgänglig sommaren 2022 (mylife Ypsopumpen med CAM APS fx), beslöt vi att prova den på barn i olika åldrar. Den avancerade insulinpumpen doserar insulin efter aktuellt och predikterat glukosvärde mätt med kontinuerlig mätning (CGM).
Syfte
Att utvärdera den glykemiska kontrollen och föräldrarnas behandlingstillfredsställelse efter start med avancerad insulinpumpsbehandling på barn i olika åldrar.
Metod
Glykemisk kontroll före samt cirka tre månader efter start mättes med HbA1c, från nedladdad CGM: tid i målområdet (3,9-7,8 mmol/L), glukosmedelvärde och standarddeviation (SD) senaste 14 dagarna. Föräldrarnas behandlingstillfredsställelse mättes med DTSQ-parents (Diabetes Satisfaction Questionnaire-parents), skala 0-60 (högre poäng är högre behandlingstillfredsställelse.
Resultat
Tjugonio barn och tonåringar mellan 1 och 18 år (medelålder 7,5 år), med en diabetesduration mellan 0 och 9 år och startade med mylife Ypsopumpen med CAM APS fx mellan juli och december 2022. En slutade på grund av problem med infusionsset och slang, 8 startade inom en månad efter debut och är inte medräknade vid utvärdering av HbA1c. Bland de med längre duration hade de flesta en enlkare typ av insulinpump före start (Omnipod).
HbA1c sjönk från 57 till 47 mmol/mol (p=0,003). Tid i målområdet ökade från 43 till 54% (p<0,001), medelglukos sjönk från 9,0 till 7,8 (p<0,001), SD sjönk från 3,3 till 2,9 (p=0,011).
Behandlingstillfredställelse bland föräldrar före start var i medel 38,5 (n=25). Endast 6 föräldrar har angett behandlingstillfredsställelsen efter cirka tre månader, de hade ett medel på 52.
Diskussion
I denna studie förbättrades den glykemiska kontrollen efter tre månade med avancerad pump. Om den förbättrade kontrollen kommer att kvarstå över tid, bör alla barn och ungdomar få möjlighet till denna behandling. Behandlingstillfredsställelsen efter start bland föräldrar var ofullständigt ifylld och behöver undersökas mer.
Referenser
Sherr JL, Schoelwer M, Dos Santos TJ, Reddy L, Biester T, Galderisi A, van Dyk JC, Hilliard ME, Berget C, DiMeglio LA. ISPAD Clinical Practice Consensus Guidelines 2022: Diabetes technologies: Insulin delivery. Pediatr Diabetes. 2022 Dec;23(8):1406-1431. doi: 10.1111/pedi.13421. Epub 2022 Dec 5. PMID: 36468192.
P2. Glukoskontroll är minst lika bra med egenbyggda avancerade pumpar som med Medtronic 670G hos barn och ungdomar med typ 1-diabetes
Anna Lindholm Olinder1,2, Magnus Hiis2, Björn Rathsman1,2, H. Svensson3, Peter Adolfsson4,5, Ragnar Hanas,5,6
1Karolinska Institutet, Södersjukhuset
2Sachsska barn- och ungdomssjukhuset, Södersjukhuset
3Diassist Technology, Mölndal
4Hallands sjukhus, Kungsbacka
5Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet
6Uddevalla sjukhus
Bakgrund
Kommersiella avancerade insulinpumpar, där insulin doseras efter aktuellt och predikterat glukosvärde mätt med kontinuerlig glukosmätning, finns nu tillgängliga för behandling av typ 1-diabetes. I väntan på ett optimalt system har föräldrar till barn med diabetes, med hjälp av ”open source” på internet, skapat algoritmer för att skapa avancerade insulinpumpar (”Do It Yourself”, DIY).
Syfte
Att utvärdera glukoskontroll, säkerhet och behandlingstillfredsställelse vid behandling av typ 1-diabetes hos barn och ungdomar, vid användning av egenbyggda algoritmer för avancerade insulinpumpar, jämfört med den avancerade insulinpumpen Minimed 670G. Studien är godkänd av EPM (Dnr 2018/577-31/1, 2018/2109-32, 2020-00635).
Metod
Nationell tvärsnittsstudie som pågick 2020–2021. Familjer som använt DIY eller 670G i minst sex månader inbjöds att delta i studien via olika Facebook sidor eller via klinikerna. Kravet för deltagande var barn och ungdomar med typ 1-diabetes, i åldern 2-17 år. Data från insulinpumpar och kontinuerliga glukosmätare laddades ner. HbA1c-värden erhölls från klinikjournaler. Behandlingstillfredsställelse mättes med enkäten DTSQ-föräldrar.
Resultat
Femton barn med DIY och 16 med Minimed 670 G inkluderades i studien. De med DIY använde Omnipod eller Dana-pumpar och Dexcom G6 eller Libre. Barnen som använde DIY var yngre (9,3 vs. 12,8 år, p=0,04), hade lägre HbA1c (44 vs. 52 mmol/mol, p=0,002), lägre medelglukos (7,2 vs. 8,0 mmol/L, p=0,012), mer tid i målområdet 3,9–7,8 mmol/L (62% vs. 52%, p=0,009) och mindre tid i området 10–13,9 mmol/L (12% vs. 18%, p=0,009). Det fanns inga skillnader i tid över 13,9 mmol/L (3% vs.5%, p=0,115), tid mellan 3,0 och 3,9 mmol/L (3,8% vs. 3,2%, P=0,478), tid <3,0 (0,8 % vs.1,3%, p=0,264) eller behandlingstillfredsställelse (46,5 vs. 46,2, p=0,924).
Diskussion
I denna lilla studie hade både DIY- och 670 G användare relativt god glukoskontroll. DIY verkar vara lika säker som 670G när det gäller hypoglykemifrekvens. Glukoskontrollen var bättre hos de barn som använde DIY, men deras yngre ålder kan delvis förklara detta.
P3. Utbildning i samband med övergång till hybrid closed loop insulinpumpbehandling
– en kvalitativ studie med personer som har diabetes typ-1
Daniela Jansson och Linda Wallén
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp, Institutionen för Medicinska Vetenskaper, Uppsala Universitet
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Den snabba utvecklingen av avancerad diabetesteknik kräver god kunskap från diabetesteamet. Diabetessjuksköterskan ansvarar för utbildningen av ny teknologi med krav på säker och personcentrerad vård. Vid start av en hybrid closed loop insulinpumpbehandling inkluderar diabetessjuksköterskan oftast en representant från det företag som ansvarar för den avancerade insulinpumpen så att mottagaren ska få all teknisk information korrekt.
Mål: Målet med studien var att beskriva hur vuxna personer med diabetes typ 1 (T1D) upplever utbildningen utifrån säker och personcentrerad vård vid övergång till en hybrid closed loop insulinpumpbehandling.
Metod: Kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats med semistrukturerade frågor genomfördes med åtta personer med T1D som har startat med en hybrid closed loop insulinpumpbehandling under åren 2020–2021. Intervjuerna hölls via zoom och de spelades in, transkriberades ordagrant och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Analysen resulterade åtta underkategorier och tre huvudkategorier: Tekniken och livet, Tekniken och utbildningen samt Tekniken och det professionella stödet. Avancerad teknik förbättrade egenvården och samtidigt löste den inte allt. Det förekom tre olika typer av utbildningar; halvdag, tre dagar och distansuppstart, där majoriteten av deltagarna upplevde att de mottagit den utbildning de behöver för att känna sig trygg med behandlingen, men där vikten av snar uppföljning betonas. Insulinpumpföretagets support och diabetesteamets stöd är väsentliga för upplevelsen av trygghet.
Slutsats: Den avancerade teknik som finns att tillgå idag förbättrar livskvaliteten och leder till ökad trygghet och frihet men kräver praktisk övning och snar uppföljning hos diabetessjuksköterska för att vara förenad med säker och personcentrerad vård.
Nyckelord:
Hybrid closed loop-system, diabetes typ 1, utbildning, upplevelse, intervju
P4. Patienter med Diabetes upplevelser av att leva med diabetesnefropati
Lotten Nilsson Öst, Blessing Ngozi Oziegbe
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot diabetes 2023
Handledare: Anna Lindholm Olinder
Examinator: Janeth Leksell
Bakgrund
Diabetes är en kronisk, metabolisk sjukdom som kännetecknas av förhöjda nivåer av blodsocker, vilket med tiden leder till allvarliga skador på hjärta, blodkärl, ögon, njurar och nerver. I Sverige drabbas varje år cirka ett tusen personer av njursvikt som kräver behandling. Idag har ca tre tusen fem hundra personer dialysbehandling. Både nationellt och internationellt är diabetesnefropati den vanligast bakomliggande orsaken till dialysbehandling och njurtransplantation. Det kan drabba båda unga och vuxna personer med diabetes som grundsjukdom. Kronisk njursjukdom kan bero på både typ 1-diabetes och typ 2-diabetes (Njurförbundet, 2018; Riksförbundet för Njursjuka, 2000; Svensson, 2015).
Socialstyrelsen (2018) utifrån hälsoekonomiska bedömningar att de ekonomiska konsekvenserna av behandlingsrekommendationerna i Nationella riktlinjer för diabetesbehandling på kort sikt kan öka men bedöms att minska långsiktigt i och med målet att minska allvarliga komplikationer av diabetes. I Socialstyrelsens (2018) bilaga för hälsoekonomiskt underlag kan man se sammanställd beräknad årskostnad för nefropati år 2013. Där terminal njursvikt kostar samhället första året flera tusen och därefter kostar ännu mer, flera tusen kronor per år i vårdresurser medan vid mikroalbuminuri kostar det samhället totalt sexhundraåttafyra kronor första året och därefter ett tusen plus per år. Utöver detta belastas även patienten livskvalité, arbetsförhet, familjesituation och privatekonomi. De hälsoekonomiska vinsterna med tidiga interventioner och behandlingar är därmed mycket viktiga både för individer samt samhället som helhet.
Att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetesnefropati utifrån Katie Erikssons omvårdnadsteori.
Kvalitativ intervju som metod är lämplig att använda när forskare vill ta reda på hur något upplevs. Intervjuer skapar tillfällen för att förstå deltagarnas upplevelse genom att de ger sin syn på olika upplevda situationer och uttrycka detta med egna ord. Fördelen med att göra kvalitativa intervjuer är att det subjektivt upplevda eller uppfattade kan ge insikter om personers beteenden. Författarna har valt en semistrukturerad intervju med öppna frågor, då den är flexibel. Frågorna i intervjuguiden kan användas med anpassning till rådande situation och fungerar som ett stöd för den som intervjuar (Danielson, 2017).
Studien kommer att genomföras med en kvalitativ empirisk intervjustudie med ett deduktivt förhållningssätt utifrån Katie Erikssons omvårdnadsteori.
Patienter med kronisk njursvikt av stadie 4–5 som är dialyskrävande på grund av diabetesnefropati. Män, kvinnor samt icke binära i vuxen ålder inkluderas. Deltagarna skall vara svensktalande då intervjuerna kommer att ske på svenska. Deltagare med kognitivsvikt samt pågående depression exkluderas då detta kan färga resultatet mot syftet. Danielsson (2017) skriver att man vid kvalitativa intervjustudier kan utgå från två olika urval; bekvämlighetsurval eller ändamålsenligt urval. Polit och Beck (2017) rekommenderar bekvämlighetsurval vid behov av snabbare rekrytering. Då studien är begränsad tidsmässigt och storleksmässigt så kommer ett bekvämlighetsurval användas.
Datainsamling kommer att genomföras genom semistrukturerade intervjuer utifrån en standardiserad intervjuguide med öppna frågor och ett induktivt förhållningsätt. Intervjuer planeras att spelas in och sedan transkriberas ordagrant via diktafonapplikationen i microsoft word.
Semistrukturerade intervjuer innebär att alla intervjuer utgår från samma intervjumall som guidar intervjuare och deltagare mot syftet men som tillåter deltagaren att beskriva sina upplevelser med egna ord och uttryck. En semistrukturerad intervjumetod med ett induktivt förhållningssätt utgår från en logisk följd i frågeställning men ger även intervjun möjlighet att frångå denna för att utveckla och följa upp svar utifrån den individuella deltagarens upplevelser. Genom öppna frågor skapas en bredare insamlingsmöjlighet till syftet, mer dimensioner till olika upplevelser och ökar säkerheten till sanning i datainsamling (Danielsson, 2017; Polit & Beck ,2017).
Patienter planeras att identifieras utifrån inklusionskriterier via njurmottagningen, patienterna får då informationsbrev om studien och ska ge samtycke för kontakt om de vill delta. Patienter som tackar ja inom utsatt tid avser första urvalet. Studien avser att intervjua 8 deltagare, deltagare väljs ut från första urvalet genom strategiskt urval, med förhoppning om en jämn fördelning över könen.
Inför intervjun informeras deltagare även muntligt om studien, samt om genomförande och sekretess.
Intervjuerna planeras att ta 30–60 minuter per deltagare och ska i första hand ske i fysiska möten vid behov kan digitala möten för intervjuer ske via zoom eller över telefon. Danielsson (2017) skriver att vid intervjutillfället är det fördelaktigt om båda studenterna avser att närvara för att säkerställa en bra datainsamling, platsen för intervjuerna planeras att ske i en lugn miljö i ett rum och utan yttre störningar med avsedd tid utan stress.
P5. Specialistsjuksköterskor i hemsjukvård – deras erfarenheter av äldre patienter med typ 1-diabetes
Maria Manke, Ann-Marie Svensson
Sammanfattning
Bakgrund: Äldre patienter med typ 1-diabetes påträffas allt oftare i hemsjukvård då patienterna behöver hjälpinsatser. Vården för typ 1-diabetes har under flera år utvecklats vilket har resulterat i mindre komplikationer och längre överlevnad. Viktigt inom diabetesvården är patientens egenvård, men när andra sjukdomstillstånd tillkommer kan det vara svår att upprätthålla denna själv.
Syfte: Syftet är att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att möta äldre patienter med typ 1-diabetes i hemsjukvård där förmågan till egenvård har försämrats.
Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats gjordes. Åtta specialistsjuksköterskor som arbetade inom hemsjukvård intervjuades med semistrukturerade frågor. Datamaterialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; Att se skillnaden mellan typ 1- och typ 2-diabetes hos patienten, Att kommunicera kunskap mellan sjukvårdspersonal och Att ta över ansvaret av patientens egenvård. Fynden i studien visade att det fanns skillnader att behandla patienter med typ 1- och typ 2-diabetes. Kunskap saknades om typ 1-diabetes och därmed var det svårt att förmedla information till omvårdnadspersonal. Att ta över ansvaret av patients egenvård beskrevs som en viktig, men svår del för att patienten ska känna sig trygg i relation med omvårdnadspersonal.
Slutsats: Specialistsjuksköterskorna upplever en svårighet att ta över patientens egenvård när de inte längre har förmågan att själva utföra den. Utbildning inom diabetesvård är viktigt då specialistsjuksköterskan har som arbetsuppgift att utbilda, handleda och delegera omvårdnadspersonal. Typ 1-diabetes är en sjukdom som kommer att öka inom den äldre populationen, vilket innebär att patienterna kommer att ha ett behov av hemsjukvård i likhet med övrig befolkning.
Nyckelord: Typ 1-diabetes, äldre, hemsjukvård, personcentrerad vård, egenvård
Abstract
Background: Elderly patients with type 1-diabetes are increasingly found in home healthcare as patients need assistance. Care for type 1-diabetes has developed over several years, which has resulted in fewer complications and longer survival. Important in diabetes care is the patient’s self-care, but when other disease states arise, it can be difficult to maintain this yourself.
Aim: The aim is to describe specialist nurses’ experiences of meeting elderly patients with type 1- diabetes in home care where the ability to self-care has deteriorated.
Method: A qualitative interview study with inductive approach was performed. Eight specialist nurses who worked in home care were interviewed with semi-structured questions. The data material was analyzed using a qualitative content analysis.
Results: The analysis resulted in three categories; To see the difference between type 1- and type 2-diabetes in the patient, To communicate knowledge between nursing staff and To take over the responsibility of self-care. The findings of the study showed that there were differences in treating patients with type 1- and type 2-diabetes. Knowledge of type 1 -diabetes was lacking and thus it was difficult to convey information to nursing staff. Taking over the patient’s responsibility for self-care was described as an important, but hard part to make the patient feel safe in relation to nursing staff.
Conclusion: The specialist nurses experience a difficulty in taking over the patient’s self-care when the patients no longer are able. Diabetes care training is crucial as the specialist nurse’s task is to train, supervise and delegate nursing staff. Type 1 diabetes is a disease that is estimated to increase in the elderly population, which means that patients will have a need for home care similar to the rest of the population.
Keywords: Type 1-diabetes, elderly, home healthcare, person-centered care, self-care
P6. Glykemisk kontroll hos personer med typ 1 diabetes
Åsa Hammarström & Emelie Ryde
Bakgrund: Glykemisk kontroll hos personer med typ 1 diabetes kräver stöd och utbildning av vårdpersonal inom diabetesvården. Patientrapporterade utfallsmått (PROM) och patientens erfarenhet av given vård (PREM) utgör en viktig del i diabetesvården. Diabetesenkäten har tagits fram för klinisk användning med syftet att vidga förhållningssättet till personer med typ 1 diabetes.
Syfte: Syftet med studien var att kartlägga sambandet mellan PROM och PREM, från diabetesenkäten, och HbA1c-värden.
Metod: Kvantitativ retrospektiv tvärsnittsstudie. Urvalet skedde från en diabetesmottagning i mellersta Sverige och utgick från redan besvarade Diabetesenkäter. 145 personer med typ 1 diabetes inkluderades i studien. Data har analyserats med hjälp av Spearmans rangkorrelation för att ta fram korrelationen mellan PROM/PREM samt HbA1c.
Huvudresultat: Resultatet visade signifikanta samband mellan HbA1c-värden och följande tolv kategorier: Allmänt mående, Stämningsläge och ork, Trygghet, Hantera min diabetes, Mat och motion, Diabetes inget hinder, Blodsocker inget hinder, Tillgänglighet, Tillgänglighet sjuksköterska, Tillgänglighet läkare, Kontinuitet samt Hjälpmedel och medicin. Det starkaste signifikanta sambandet är Diabetes inget hinder. Övriga två kategorier: Stöd från andra och Stöd från diabetesvården visade inget signifikant samband med HbA1c-värden.
Slutsats: Resultaten visar en hög spridning av samtliga kategorier i Diabetesenkäten. Personer med högre HbA1c känner i högre utsträckning oro för följdsjukdomar och känner sig hindrad av sin diabetes, medan personer med lägre HbA1c upplever att de har större förutsättningar att ta hand om sin diabetes. Genom att utforska sambandet mellan patientrapporterade utfallsmått och glykemisk kontroll kan vårdpersonalens och sjukvårdens tillgångar och kapacitet riktas dit prioriteten är som högst.
Nyckelord: Diabetesenkäten, Diabetes Mellitus typ 1, HbA1c, PREM, PROM.
P7. Utvärdering av ett stresshanteringsprogram baserat på Acceptance and Commitment Therapy för personer som lever med typ 1-diabetes – en randomiserad kontrollerad studie
Ingrid Wijk, Sophiahemmet Högskola, Susanne Amsberg, Marie Cederschiöld Högskola, Unn-Britt Johansson, Sophiahemmet Högskola och Karolinska Institutet, Fredrik Livheim, Karolinska Institutet, Eva Toft, Karolinska Institutet, Therese Anderbro, Stockholms Universitet och Karolinska Institutet.
Bakgrund: Behovet av att belysa psykosociala aspekter av att leva med typ -1 diabetes har uppmärksammats i internationella riktlinjer för diabetesvård de senaste åren. Ett flertal studier har påvisat en ökad risk för psykisk ohälsa hos personer med typ-1 diabetes. Tidigare forskning tyder också på att det finns associationer mellan höga HbA1c-nivåer och psykisk ohälsa. En gren av kognitiv beteendeterapi, Acceptance and Commitment Therapy (ACT), har visat sig vara ett hjälpsamt verktyg vid andra långvariga sjukdomstillstånd. Fokus i ACT ligger på acceptans av tankar och känslor, för att kunna skapa beteenden som går i linje med vad personen anser är viktigt i livet.
Syfte: Syftet med studien var att utvärdera ett ACT-baserat stresshanteringsprogram för personer med typ 1-diabetes med avseende på HbA1c, egenvård och psykosociala faktorer.
Metod: Under fyra år rekryterades 81 personer med typ 1-diabetes till studien. Inklusionskriterium var ålder mellan 18–70 år, diabetesduration sedan minst 2 år, HbA1c> 60 mmol/mol samt tillräckliga kunskaper i svenska språket. Sjukdom och medicinering med påverkan av glukosnivå, graviditet och svår psykisk sjukdom var skäl till exklusion.
Deltagarna randomiserades till antingen interventionsgrupp (ACT-program, n=43) eller kontrollgrupp (sedvanlig vård, n=38). Interventionsgrupperna bestod av 6–9 personer. ACT-programmet gavs i sessioner, 2 timmar åt gången, vid sju tillfällen. Sessionerna följde en manual med olika teman och leddes av en diabetessjuksköterska och en psykolog specialiserad inom diabetes. Båda två var utbildade ACT-instruktörer.
HbA1c mättes kapillärt och webbaserade formulär skickades till deltagarna för uppskattning av psykosociala faktorer. Utfallen mättes vid baslinjen (studiestart, vecka 0), vecka 7 och 14. Mätningar fortsatte sedan efter 6 månader, ett och två år efter interventionen.
Statistisk analys för jämförelse av utfallen mellan ACT-grupp och kontrollgrupp beräknades med linjära mixade modeller.
Resultat: Medelvärdet för HbA1c hade sjunkit från 71,4 mmol/mol till 59,6 mmol/mol i ACT-gruppen efter två år. Dock fanns det ingen statistisk signifikant skillnad mellan grupperna vad gäller HbA1c och flertalet psykosociala aspekter. En statistisk signifikant skillnad kunde ses vid jämförelse av graden av acceptans av tankar och känslor (interaktionseffekt statistiskt signifikant i likelihood ratio test av nestade modeller chi2: 12,63, p <0,001).
Diskussion: Den här studien kunde inte påvisa effekt på HbA1c av ett ACT-baserat stresshanteringsprogram. Däremot uppmättes en ökad acceptans av tankar och känslor, vilket på sikt skulle kunna påverka psykosociala aspekter. Det stora bortfallet av studiedeltagare försvagade dock möjligheten till slutsatser. Det finns ett behov att fortsätta att utveckla och undersöka stödjande strukturer för personer med typ 1-diabetes. Integrering av psykologiska strategier i diabetesvården kan vara en aspekt.
